William Hoare of Bath RA (c. 1707 - 12 December 1792) was an English painter and printmaker, co-founder of the Royal Academy noted for his pastels. Born near Eye, Suffolk, Hoare received a gentlemanes education in Faringdon. He showed a marked aptitude for drawing and was sent to London to study under Giuseppe Grisoni, who had left Florence for London in 1715. When Grisoni returned to Italy in 1728, Hoare went with him, travelling to Rome and continuing his studies under the direction of Francesco Imperiali. He remained in Rome for nine years, returning to London in 1737/8. Failing to establish himself in London, Hoare settled in Bath, an expanding spa town popular with the wealthier classes. He obtained numerous commissions, the most important being for official portraits of social leaders of the day (including George Frideric Handel) and political men. There are several versions of most of these, suggesting that he had a studio, and they were further publicised by the production of mezzotints by leading engravers of the day. Hoare himself was a delicate etcher and published a number of private plates, mostly of family and friends, including Miss Hoare (probably Mary), Christopher Anstey and the 3rd Duke of Beaufort. His pastels were influenced by Rosalba Carriera.  Related Paintings of William Hoare :. | Portrait of John Carteret | Portrait of a Lady | Portrait of Christopher Anstey with his daughter | Philip Dormer Stanhope, 4th Earl of Chesterfield | Philip Yorke, 1st Earl of Hardwicke |
Related Artists:
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
BORGOGNONE, Ambrogio
Italian painter, Milanese school (b. ca. 1453, Fossano, d.1523).
PARENZANO, Bernardino
Italian painter, Paduan school (b. ca. 1450, Parenzo, d. ca. 1500, Vicenza).